myzetterquisthelger

Efter jobbmorgon, poolhäng och sovstund, när solens gass lagt sig en aning, stack Amanda och jag ut och sprang. Just efter en backe upptäckte vi att vi fått sällskap av en liten hund. Vi la ingen vidare notis om vars den kom ifrån utan fortsatte vidare och likaså gjorde den.  En långlång bit. Vi kom till mer trafikerade gator och hunden sprang hejvilt ut och fick bilar att tvärbromsa och bilister att blänga argt på oss för att vi inte hade koll på vår jycke. En del fotgängare kommenterade dock hur söt den var, de kände väl sig tvungna, så som vi stirrade på dem medans vi desperat sökte minsta spår av igenkänning i deras ansiktsuttryck. Men icke. Efter någon kilometer och hunden fortfarande inte vänt haffade vi en pojke med telefon och ringde numret på halsbandstaggen. Ägaren sa att han skulle komma, men icke. Igen.. Tillslut kopplade vi hunden, som vi döpt till Sigge Skoo, i mitt ena skosnöre och traskade hemåt. Fin-Sigge Skoo! (Normalt är inte hundar min grej, men för Sigge Skoo slogs min beskyddarinstinkt på.)

epilog: vi fick tillslut tag på ägaren som var stor&tjock (och inte verkade kunna sköta sitt husse-jobb särskilt väl), han kom och hämtade Sigge Skoo som med svansen mellan benen knappt vågade närma sig honom ..

Jag ska nog springa förbi i krokarna där sigge skoo (som egentligen hette Neisha) dök upp och aktivt kidnappa honom/henne tillbaka.

/ my