myzetterquisthelger

Ja, just. Jobbet. Igår, svettig och däran efter spinningpass, cyklade jag (i en fantaaastisk fånig hjälm (inte nog med avancera från non-hjälm till hjälm, då ska den också vara hjälm alá Rockystyle, jag är dock jäävligt fashion i den) dekorerad med pinnar som sticker upp som en igelkott omkring, endast för att skrämma iväg attackerande fåglar som härjar den här tiden på året. Soft..) till The Edge (megafancy lägenhetshotell i stan), där Amanda jobbar, och sökte jobb jag med. Och ja, jag fick det. Så imorse ringdes jag in för att jobba, med housekeeping. Det gick bra och det är bra och troligtvis ganska flexibelt iochmed att jag planerat att sluta om ca. 3 veckor, då Amanda jobbar klart och pengarna förhoppnngsvis ska vara inne så att vi kan fara.

Nyss kom Sam, en kille som bor i Yepoon (20 min ifrån Rocky, vid kusten) hem och hängde lite med mig och Amanda. Han ska till Sverige nästa sommar och håller just nu på att lära sig svenska. Ambitiöst : ). I boken han hade med sig fanns ord som ”metallindustriarbetarförbundet”, när man nu ska använda det?, som med fonetisk skrift ljudades som ”methal-induhstri-arhbe-thar-foerbundhet”. Akej.. Hursom var det trevligt och han gav schysta native tips på måste-resa-ställen!

Tidigare idag tvingade jag iväg pappa på Bodycombat, något som på bilder och beskrivningar såg ut som boxning med typ mitsar. Detta visade sig vara någon friskis&svettis variant, med studsar och glamourösa danssteg emellan varje box. Extremt kul att se pappa, som annars hänger med de tuffa grabbarna ute i gymmet, göra balett-moves synkade till trallvänliga låtar likt YMCA. Pappa, jag älskar dig för det och för att du ställde upp och hängde med ♥!

Jag (så länge jag är i stan), mamma och Mica har börjat på keramikkurs. På ett väldigt fashion art-house, i en väldigt mysig keramik/konst-sal. Grymt roligt är det och kul med kreativt!

Nu, helg. Jag läser en spännande bok, the enemy av Lee Child. Den ska jag läsa klart, vid poolen (i solen) som förövrigt ökat till 27°C. Heh.

See yu’s (fett local!)

/My

Idag har varit en fantastisk solig dag. Omkring 32 grader och poolens temperatur låg på 27. Därav har jag större delen av dagen växlat mellan kort men intensiv sol-lapning  (somna i solen på rygg, vända mig om och läsa bok på mage) och inomhusfix. Mamma som bokstavligt talat har myror i brallorna gjorde klart för mig att det inte bara är sola, läsa bok och äta mat när man är ”ledig” utan städning av hus varjedag (!) och fix med ärenden ingår. Såååklart sa jag, som tycker att städa är det tråkigaste i hela världen och som har just ta-tag-i-saker-ta-första-steget som en väldigt svag sida (mellan raderna vill jag bara poängtera att jag absolut inte är en bortskämd snorunge som inte fattar att vanliga hjälpa till i huset-sysslor är en självklarhet.)

Jag har i alla fall organiserat mitt nya rum och installerat mina kläder i min walkin-closet! Dock är den inte speciellt välfylld då mina kläder bara sträcker sig i mängd, till lite mer än vad som ska få plats i en backpacker ryggsäck. Men lika glad är jag för det. Ska försöka få in en bild på mitt finfina rum (som dessutom har olivgröna väggar istället för de babyblå som var i mitt förra rum på övervåningen) någon dag.

Vid 2 tog mamma och jag bilen till Northside och uträttade ja, lite ärenden. Jag väntar fortfarande på mitt 457 longstay-visa som ger mig möjligheten att kunna jobba och få australiensiska privilegier, det ska komma i dagarna då pappa hittat nåt vis att snabba på processen.

Amanda är sjuk idag, så jag var stand in för henne på hennes, Mica och Martins tennisträning. Jag kom till tenniscluben och några småttingar står på planen framför en ganska snygg tränare inte mycket äldre än mig. Dessa var alltså de jag skulle träna med. Roligt och barnen var sköna. Men, inte för att jag är megagrand på racketsporten, men det var synd att inte kunna få slå på.. Kul att lira med mica och martin i alla fall. Jag sprang hem från banan helt på egen hand, bra sätt att lära sig orientera i staden. Det var fruktansvärt vackert. Solen höll på att gå ner, bergen som omger staden var rödfärgade och husen längs de kuperade gatorna gjorde allt hemtamt. Jag gillar Rocky, även om det inte är största party-stan så är den genuin och mysig!

Kallaste dagen någonsin enligt Australiensarna, och vore det inte för att jag bott i Kenya det senaste året (där regnovädren slår det mesta) så hade jag nog kallat den, Den regnigaste jag varit med om också. Vad gör jag här, när Sverige lapar sol och värme medans jag går runt i tjocktröjor och varmtofflor?

Fast ändock, nu har Amanda och co: kommit hit. Fint som snus. Jag har min familj omkring mig återigen och det är så skönt. Saker som jag, innan jag flyttade till Kenya, tog för givet, kan jag återigen ta för givet med skillnaden att jag nu är medveten om dem. Både små och stora saker. Jag lider av världens beslutsångest och kan återigen ta hjälp av pappa att fatta beslut. Jag har tandkräm i mitt badrum, utan att jag behövt tänka på att köpa den själv och lägga till det i min budget. Tvätten blir tvättad, något jag bör/ska göra här också (vet mamma!), men som jag i Kenya verkligen var tvungen att dona med själv för att få det gjort överhuvudtaget. Jag får god och vällagad mat. Jag har ett eget kylskåp(!!). Jag har en familj att krama på. Syskon att gnabbas med. You name it. Det är skönt att bo själv och vara självständig och oberoende. Men det är också fruktansvärt skönt att bo hemma!

Idag har jag checkat hur det är med körkort och översätta till svenskt sedan. Eller vad jag ska göra för att kunna få övningsköra alls. Ganska lätt process. Så det ska nog gå vägen. Dagen i övrigt har varit näst intill meningslös, bortsett från att Spanien gick till final i VM. Bra grej. Jag har återigen spelat med Southside, i regnet. Fruktansvärt osoft innan jag gick ut på plan, ville helst bara ligga under täcket och värma mig. Fruktansvärt kul efteråt dock.

På lördag morgon åker vi norrut, till Cairns och tropikerna. Båtutflykter, sol, bad, vara äntligen testa mina surfskills, heh, och om jag har tur kan jag kanske få utnyttja mitt dyk-cert. Sweetness. /M

Det är fredag och jag ligger i min migrändrabbade-systers säng och vi har precis kollat på ett SATC-avsnitt. Vädret är ganska dåligt, eller molnigt och enligt australienarna (dock inte mig) kallt. Det är vintertid.

Det här med att vara ny i en stad, och i en kultur som visserligen påminner om den svenska (åtminstone väldigt mycket mer än vad den kenyanska gör) är ganska tufft. Jag hade nog mest tänkt mig att bara vara och göra ingenting med min familj innan min kusin kommer ner (om en vecka) och då vi ska leva galet. Men efter En gången vecka där familjen har sina rutiner med träningar, jobb och andra aktiviteter men inte jag, så börjar jag bli skapligt rastlös. I och för sig tillhör jag den kategorin som älskar full fart och helst så att man bara precis hinner med allting, så detta är nog nyttigt för mig, men ändå. Jag har inte driving licence och här går/cyklar ingen. Jag har inte sett en kotte gå på gatan, ett fåtal cyklister men alla har hjälmar pyntade med fåniga fjädrar och presentsnören och andra färgglada ting, detta för att attackerande kråkor som faktisk är en av de vanligaste ”sjukdomarna” på Akuten (en viss tid på året får kråkorna tuppjuck och anfaller människor och pickar dem i huvudet, därav det färglada pyntet som ska skrämma iväg dem).  Så i och med utebliven bil, cykel eller fungerande kollektivtrafik, (har faktiskt inte sett en endaste buss hitintills) är jag ganska låst. Och det är konstigt att inte ha några att ringa och hänga med mer än familjen.

Imorse följde jag med mamma på Rotary. Där var en annan kvinna med sin dotter, Julia, medtagen. Hon hade vart exchangestudent i Finland för några år sedan och pluggade nu till sjuksköterska och var allmänt skön och framåt. Megaskönt att äntligen få en chompis. Haha, alltså det känns verkligen så, ny i staden och jag blir överlycklig så fort någon så mycket som yppar ett ord till mig. Igår på fotbollsträningen t.ex. vågade de äntligen (ok andra träningen, men ändå) prata med mig och genast blev det sjukt mycket roligare.

Men det på något vis också ballt hur jag tvingar mig själv att sätta mig i ovana och lite obekväma situationer för att sedan komma starkare ur dem.

Jag har hängt med Julia idag och lunchade med hennes syster på en mexikansk bar, the crooked cactus. Fruktansvärt god mat och väldigt trevligt.  Nu ska jag och Mica baka kladdkaka, long time since och sedan fika. Senare ikväll ska vi kolla fotboll och jag ska förhoppningsvis ha hunnit springa lite innan dess.

puss my

Idag har jag för första gången på tio månader gått i ett stort köpcentre med riktiga klädbutiker i och verkligen shoppat. Skitkul. Men nedrans vad dyrt det är! Jag saknar Toimarket enoormt, marknaden i Nairobi där man fyndade kläder för 2 kr! Anyway, fräscha kläder som man vet att dem är nya och strukturerat upphängda på väggarna är ju väldigt bekvämt. Jag köpte två par solglasögon, en prickig och fin klänning, gula flipfloppar, trosor och behåar. Trots detta kunde jag inte hålla mig ifrån de kära secondhandbutikerna, så min kära mor visade mig till en bra en. Där hittade jag en nice hatt, ett linne och en regnjacka.  Nu har jag stillat mitt behov ett tag framöver och det känns fint. Dessutom slipper jag ha ångest över pengarna som ryker då jag inte riktigt hajat hur man konverterar valutan och alltså inte har någon egentlig uppfattning om vad priset är. Jag skjuter ångesten på framtiden med andra ord.

Nu är klockan halv sju och vi ska bbq:a vid poolen och sedan ska hela familjen på Shrek4 i 3D. Jag mår väldigt bra och är glad att vara här. Igår var jag förresten och tränade fotboll med ett herrlag i staden, Southside. Det var roligt och på en alldeles perfekt nivå. Så det ska jag fortsätta med för att hålla igång ordentligt! Igår gjorde vi också en utflykt till närliggande staden Yeppoon som ligger precis vid vattnet. Det var nog först då som jag insåg var någonstans i världen jag är, blått turkost hav, medelhavs liknande fauna och högresta berg runt om och mitt i vattnet. Fruktansvärt vackert!

/M

Well. En blogg. Mest för att folk ska kunna hålla kolla på mig, varthän i världen jag är. Kanske också för att jag själv är nedrans dålig på att skriva dagbok, och det är ju ganska schyst att ha koll på sitt liv i efterhand då minnet tryter. Lite också för att jag tycker det är kul, ibland.

Australien. I den lilla (?) 100 000 personers staden Rockhampton bor jag nu, med min familj. I ett vitt, typiskt Queenslandinfluerat hus, med blåa knutar. Alla rum inomhus är i en smått obehaglig babyblå ton men bortsett från det är huset gröömt! Det finns stora ytor, tre kök varav ett ligger i det lilla tillhörande huset brevid, tusen sovrum. Alla sovrum har walking closets (utom mitt och amanda, min kusins, rum) egen tillhörande toalett och badrum med fet dusch nerifrån taket, två jacuzzis, en megastor bar, stor pool, bbq och andra fina finesser. Min favorit finess finns i mitt badrum; ett tvättnedkast som går från övre våningen till den undre och tvättstugan.  No more dirty clothes liggandes för att man inte orkar gå och lägga dem i tvättkorgen! Det var huset det. Rum finns så det räcker och blir över, så har ni svängarna förbi är ni välkomna.

Rockhampton, verkar soft. Det är en liten countrystad och enligt pappa händer det inte så mycket. Men som bas duger den gott och väl och jag tycker den verkar grymt mysig. Country beskriver den ganska väl och det är bara charmigt och dessutom är det bara en halvtimma ut till havet med bra dyk- och surfing rev, så känns det väldigt bra.

Att träffa min familj efter 7 månader sedan sist var fint som snus och jag är glad att ha syskonen att gnabbas med återigen. De är sig lika bortsett från att både Mica och Martin pratar engelska nästan flytande och det med en grov Queensland dialekt. Jag kände mig i princip dum i huvudet de första dagarna för att jag verkligen inte begrep vad folk sa. Alltså helt omöjligt. ”How are you doing” blir ”Haya dawn” och inte pratar de sakta heller. Det låter lixom slappt och som att man inte riktigt orkar stänga gommen eller slutföra orden/meningarna.

Just nu gör jag inte så mycket om dagarna.  Umgås med min familj. Med mormor och morfar som är här. Rekar stan. Spelar tennis. ÄTER MAT (min normalt så nyttiga familj har skippat det spåret och fyllt skafferiet med godsaker, yes). Badar i poolen. Dras med på någon turistattraktion. You name it.

Jag börjar väl bli aningens rastlös då jag inte har några andra att hänga med mer än familjen än, och då de redan har sina rutiner, sina vänner och aktiviteter. Det kommer väl med tiden och om en vecka kommer Amanda och hennes familj hit ner. Och sedan blir hon kvar med mig tills i februari, så att vi kan resa runt på den här kontinenten. Nedrans bra.

/My