Nu har jag suttit och iakttagit alla galenpannor som spatserar omkring här.
En arbetare på kickbike-scooter som skriker MOOVE med Singaporeansk brytning. snyggt.
En man har gått fram och tillbaka mellan samma hylla och två likadana parfymer den senaste kvarten.
Jag har stått i en kö, när ett kollo kom och fick gå före allihopa och jag fick vänta ännu längre. Jag blev sjukt irriterad och ville gärna visa det. Men killen bakom mig var balloch verkade inte bekymrad utan insåg att han hade all tid i världen och var svintrevlig mot kollagänget istället. Det var svårt att förklara, men han var cool. ochjag lärde mig nåt.
Jag har hunnit tappa bort mig, twice. Det är somsagt tråkigt att vara ensam på en så stor flygplats. Speciellt när jag också lider av den värsta av beslutsångestar och inte kan bestämma ens håll/terminal/café.
Jag har suttit på en lysande bänk i sunflower garden och läst min bok (the catcher in the rye, anna&ylva den är ju faktiskt bra!), tänkt och känt tropisk värme.
Jag har hittat en dusch och duschat, med underkläderna på, inte med meningen förståss (Jag skulle vara smidig och effektiv, det gick ju bra) och fått torka mig med pappersservetter x 1000 då jag, i min iver att få bli om inte fräsch så åtminstone fräschare, glömt bort att jag inte hade någon handduk.
Jag har blivit bjuden på starbucks-kaffe av en trevlig sirilankier som jag satt och pratade med en timma.
Jag har gått minst en mil, iallafall känns det så.
Jag har försökt äta sushi för min nedrans kupong, utan att det funkade.
Jag har tillslut fått min sushi på ett annat ställe där en halvblind snäll man fick det att fungera.
Jag har köpt en deo, äntligen, eftersom att den gamla sjunger på sistasista refrängen.
Jag har blivit sällskapssjuk.
Jag ska nu äntligen sätta mig på mitt plan, och sovasovasova, för det har jag inte gjort på mer än ett dygn nu.
OCH
Jag har världens mest o-internationella namn. Alla trehundra versioner av My (Mju/Mee/Mi/Mu/Mjew/May osvosv.) har jag lärt mig lystra till. Men när jag plötsligt får heta Sara (andra namn) och när "Zetterquist Helger" förvandlas till "Krest Achillger" då blir det för avancerat, även för mig.
Flyget mellan Singapore och Frankfurt är försenat från 22.20 till 03.10! Detta innebär att Singapore väntetiden förlängs och Frankfurt tiden förkortas rejält. Schyst tänkte jag. Men den här flygplatsen är ju verkligen inte liten för fem öre. Jag blir ju alldeles förvirrad av alla saker ööverallt. Genast fick jag känslan av att vara vääldigt liten i världen. Dessutom är det tråkigt att resa själv denna sträcka, och då med väntetider inkluderat.
Nu sitter jag har med min dator, bestående trötthet, liten-känslan och en liten självömkan som enda vänner i 5 timmar. Åtminstone fick jag en matbiljett på 20 US$ :).
Att bila till norra delen av Queensland tar cirka 14 timmar. Så vi delade upp turen i två, med sleepover på ett väldigt spartanskt men gulligt motel i Boven.
Norr om Cairns (som för övrigt verkar vara en sjukt soft stad och extremt backpacker-influerat, något varenda anständig stad vid kusten är med utegrillar, esplanader, ute duschar, saltvattenpooler, träningsmöjligheter, strandpromenader, hostel osvosv. dit ska vi tillbaka på resan i höst!) ligger Port Douglas och i utkanten Mossman och ytterligare lite utanför det ligger Newell beach. Där hade vi, min familj och kusinernas familj, hyrt ett fint hus invid havet i några dagar. Vädret var väl lite oturligt men vi hade fullt upp endå. Daintree, Cape Tribulation (ett av få ställen i världen där regnskog möter hav), Port Douglas, mat och runthäng. Fint som snus. På morgnarna var hela familjen Hurtig ute och sprang. Bok slukande. Brev skrivande. lite solande. lite badande. mycket busande. Prisa sällskapsspel förresten, Settlers!! Amanda och jag kan därmed ta åt oss titeln som familjemästare i Settlers. Den ni! Jag ska nog aldrig spela det spelet igen, så att titeln består. För serni det här ä stort!
Vi lämnade kvar kusinvitaminerna som i egen takt får ta sig neråt till Rocky. Jag har haft några fina dagar med mamma medans syskonen gått i skola, och pappa jobbat. Idag tränade jag sista träningen med Southside :(, det var kul. Jag börjar äntligen förstå jargongen i laget och kan äntligen urskilja om de driver eller är seriösa, har känt mig ganska dum i huvudet hitintills när jag hela konstant fått bett dem att återupprepa vad coachen sagt. Jag börjar hänga med på den knäppa dialekten och de sjuka orden. Synd att fara.
Om några timmar far jag till Sverige, igen. Det känns konstigt. Men ganska bra endå. Även om jag mår så fruktansvärt bra med min familjen omkring mig. Jag ska hem och spela fotboll, tjäna ihop en kosing och umgås med folk jag tycker om. Om två månader är jag åter i här igen. i Australien. fint.
fucking A /My
axplock, och jag tror att om man klickar på dem så blir de större :)
Kallaste dagen någonsin enligt Australiensarna, och vore det inte för att jag bott i Kenya det senaste året (där regnovädren slår det mesta) så hade jag nog kallat den, Den regnigaste jag varit med om också. Vad gör jag här, när Sverige lapar sol och värme medans jag går runt i tjocktröjor och varmtofflor?
Fast ändock, nu har Amanda och co: kommit hit. Fint som snus. Jag har min familj omkring mig återigen och det är så skönt. Saker som jag, innan jag flyttade till Kenya, tog för givet, kan jag återigen ta för givet med skillnaden att jag nu är medveten om dem. Både små och stora saker. Jag lider av världens beslutsångest och kan återigen ta hjälp av pappa att fatta beslut. Jag har tandkräm i mitt badrum, utan att jag behövt tänka på att köpa den själv och lägga till det i min budget. Tvätten blir tvättad, något jag bör/ska göra här också (vet mamma!), men som jag i Kenya verkligen var tvungen att dona med själv för att få det gjort överhuvudtaget. Jag får god och vällagad mat. Jag har ett eget kylskåp(!!). Jag har en familj att krama på. Syskon att gnabbas med. You name it. Det är skönt att bo själv och vara självständig och oberoende. Men det är också fruktansvärt skönt att bo hemma!
Idag har jag checkat hur det är med körkort och översätta till svenskt sedan. Eller vad jag ska göra för att kunna få övningsköra alls. Ganska lätt process. Så det ska nog gå vägen. Dagen i övrigt har varit näst intill meningslös, bortsett från att Spanien gick till final i VM. Bra grej. Jag har återigen spelat med Southside, i regnet. Fruktansvärt osoft innan jag gick ut på plan, ville helst bara ligga under täcket och värma mig. Fruktansvärt kul efteråt dock.
På lördag morgon åker vi norrut, till Cairns och tropikerna. Båtutflykter, sol, bad, vara äntligen testa mina surfskills, heh, och om jag har tur kan jag kanske få utnyttja mitt dyk-cert. Sweetness. /M
Amanda och hennes familj har precis kommit från Sverige via Thailand (där de pausade för bröllop i en vecka). Äntligen, Amanda, mitt körtkort, eller åtminstone med körkort.
Nu kan vi, jag, äntligen fara vars vi vill. Oberoende. älskar det ordet!
Så oberoende är vi. Så mycket att jag får panik. När jag kommer tillbaka hit i Oktober så kan vi göra i princip vad vi vill, i mån om pengar. Jag tycker halv mycket om att planera, men vi måste nog det.
Hyra/köpa en camper van och bila neråt i landet längs kusten kanske? Ingen aning. Men oberoende känslan flödar fritt.
Igår kväll var vi på bullriding eller Rodeo. Människor (idioter?) som sätter sig på galna tjurar och ska försöka hålla sig kvar så många sekunder som möjligt. De andra två snubbarna som springer runt på banan är pajaser som har i uppgift att se till så att den som rider inte blir skadad av den frisläppta tjuren då han väl blivit avkastad. Galen sport, men otroligt underhållande att titta på. Speciellt som stämningen på den lilla arenan är god och meega westerninfluerad med cowboys all over. Cowboyhatt, rutig skjorta och boots var näst intill obligatoriskt.
Det är fredag och jag ligger i min migrändrabbade-systers säng och vi har precis kollat på ett SATC-avsnitt. Vädret är ganska dåligt, eller molnigt och enligt australienarna (dock inte mig) kallt. Det är vintertid.
Det här med att vara ny i en stad, och i en kultur som visserligen påminner om den svenska (åtminstone väldigt mycket mer än vad den kenyanska gör) är ganska tufft. Jag hade nog mest tänkt mig att bara vara och göra ingenting med min familj innan min kusin kommer ner (om en vecka) och då vi ska leva galet. Men efter En gången vecka där familjen har sina rutiner med träningar, jobb och andra aktiviteter men inte jag, så börjar jag bli skapligt rastlös. I och för sig tillhör jag den kategorin som älskar full fart och helst så att man bara precis hinner med allting, så detta är nog nyttigt för mig, men ändå. Jag har inte driving licence och här går/cyklar ingen. Jag har inte sett en kotte gå på gatan, ett fåtal cyklister men alla har hjälmar pyntade med fåniga fjädrar och presentsnören och andra färgglada ting, detta för att attackerande kråkor som faktisk är en av de vanligaste ”sjukdomarna” på Akuten (en viss tid på året får kråkorna tuppjuck och anfaller människor och pickar dem i huvudet, därav det färglada pyntet som ska skrämma iväg dem). Så i och med utebliven bil, cykel eller fungerande kollektivtrafik, (har faktiskt inte sett en endaste buss hitintills) är jag ganska låst. Och det är konstigt att inte ha några att ringa och hänga med mer än familjen.
Imorse följde jag med mamma på Rotary. Där var en annan kvinna med sin dotter, Julia, medtagen. Hon hade vart exchangestudent i Finland för några år sedan och pluggade nu till sjuksköterska och var allmänt skön och framåt. Megaskönt att äntligen få en chompis. Haha, alltså det känns verkligen så, ny i staden och jag blir överlycklig så fort någon så mycket som yppar ett ord till mig. Igår på fotbollsträningen t.ex. vågade de äntligen (ok andra träningen, men ändå) prata med mig och genast blev det sjukt mycket roligare.
Men det på något vis också ballt hur jag tvingar mig själv att sätta mig i ovana och lite obekväma situationer för att sedan komma starkare ur dem.
Jag har hängt med Julia idag och lunchade med hennes syster på en mexikansk bar, the crooked cactus. Fruktansvärt god mat och väldigt trevligt. Nu ska jag och Mica baka kladdkaka, long time since och sedan fika. Senare ikväll ska vi kolla fotboll och jag ska förhoppningsvis ha hunnit springa lite innan dess.
Jag var sjuktsnygg en gång i livet!
